Från utopi till paradis

 

Är orden utopi och idyll grannar? Visst kan en utopi handla om en nyanlagd stad på planeten Mars eller en resa till jordens medelpunkt – men inte känns det lockande. Alldeles för kallt eller alldeles för varmt. Inte en utopi att leva i.

 

Edens lustgård är däremot en utopi som fångar sinnet. Redan namnet talar om att vi hamnat rätt. Vi säger alltid Eden tillsammans med bestämningen lustgård, Edens lustgård.

 

"Lustgård", vilket underbart ord. Här levde Adam och Eva bekymmerslösa fram till syndafallet. 

 

Det hebreiska ordet "eden" betyder förresten just "lust".

 

I Edens lustgård är allt i samklang. Vattnet i de fyra floder är klart och friskt. Träden är "ljuvliga att se på och goda att äta av" (1 Mos.2:9). Här fanns inte sjukdom, inte död. En idyll. Eller ett paradis. Latinets "paradisus" betyder just "trädgård" och i Nya Testamentet är paradiset som Himmelen. "I dag ska du vara med mig i paradiset" (Luk. 23:43).

 

Rätt många av oss har barndomsminnen från somrar på landet. Säg ordet sommarstuga och idyllen är genast där; skuggande träd, vattenpump på gården, bärbuskar, jordkällare och välansade rabatter invid det lilla huset. En idyll. Utopin är inte månfärder utan en stig som leder ner till ett badställe en dag när solen skiner. Vi har packat matsäck och har all tid i världen.

 

Bibeln inleds med Edens lustgård och avslutas i en annan trädgård, i Paradiset. Uppenbarelsebokens båda sista kapitel berättar om en "ny himmel och en ny jord" där döden inte mer finns och ingen sorg, och ingen klagan och ingen smärta.  

 

Om man vill kan man alltså se Bibeln som utopiernas själva ur-utopi. En lustgård, paradiset .

Wille Östberg

IMG_0390a.jpg
IMG_0241Skummgumi+1beskuren.jpg
titta+mot+skyn+hemsidan(1).jpg

Målningar av Lotta Lagercrantz